Skiftet

I skiftet ser vi Josefin Asplund, Agnes Rase och Malin Persson i huvudrollerna som Carin, Siv och Ingrid. Året är 1958 och de tar anställning vid Poliskåren i Stockholm som de första kvinnliga patrullerande poliserna.

Samhället är kvinnofientlig och miljön är hård, kall och skoningslös, och då pratar jag om självaste polishuset. De manliga kollegorna vill inte alls ha dom där och svårigheten att vara ny på jobbet, och först ut i en rad av pionjärer skall komma att bli både svårt och krävande.

Carin, spelad av Josefin Asplund, har sökt jobbet i hopp om att faktiskt kunna hjälpa människor. Hon ser på arbetet som polis som en viktig samhällsnytta och inte alls som det experiment som det till en början är. Hon blir snabbt ansiktet utåt för projektet och skall visa sig stå högt upp i rang snabbt som representant för det kvinnliga poliserna. Carin bor tillsammans i en lägenhet med Ingrid och Siv.

Ingrid, den kanske mest tveksamma till det nya jobbet som polis blir ihopparad med Konstapel Wallin, en komplex och osympatisk polis som ska visa sig har mycket egna åsikter som inte riktigt ligger i linje för vad som anses rätt och riktigt i rättsväsendet. Han är inte helt nöjd med att ha blivit ihopparad med en kvinnlig kollega, utan man kan mer säga att han är fly förbannad på experimentet. Han ska komma att ha en viktig roll för Ingrids utveckling inom yrket, ända tills hon ska komma till ett vägskäl och behöva välja mellan vad som är rätt ur ett samhällsperspektiv och vad som är rätt gentemot hennes kollega.

Siv är tjejen med skinn på näsan och kanske den mest ambitiöse. Hon har framtidsplaner om att i framtiden få jobba med egna utredningar som kriminalare men ser tyvärr lite för bra ut för att bli tagen på allvar. Under arbetets gång visar hon snabbt intresse för kriminalens Oscar Thornberg. Han intresserar sig för henne och hjälper till med tips och sätt att tänka i pågående utredningar. En romans uppstår som sedan skall visa sig ha en baksida då Oscar verkar ha både fru och barn.

Miljön är fantastisk och det mesta känns tidstypiskt. Till och med huvudrollsinnehavarna ser ut att vara tagna direkt från 50-talet. Särskilt kanske Malin Persson som tidigare varit med i Svt's serie Vår tid är nu. Kunde serien haft lite mer djup, ja kanske det, kunde den har haft lite mer nyanserade karaktärsdrag i sina roller, vem vet, men till skillnad från många andra tycker jag det är skönt med en serie som känns lite mer feelgood och lite mindre komplicerad. Ibland kan miljö, rollsättning och avsaknaden av hårt eget mentalt arbete vara det som gör en serie ganska bra.

I serien Skiftet får vi följa svårigheterna kvinnorna har i ett mansdominerat yrke, att försöka ta plats, få respekt och också känna att man gör något både för sigsjälv och för andra blir en ständig påminnelse om hur samhället såg ut en gång i tiden.

En säsong 2 är inte bekräftad, men här tycker jag Netflix har en gyllene chans att skapa något nytt. Säsong 2 skulle kunna handla om 70 talets stora polisiära händelser som Norrmalmstorgsdramat, eller varför inte Almstriden eller kanske Ambassadockupationen. Även här finns bra möjligheter att skapa tidstypiska miljöer och illustrera den kvinnliga närvaron inom poliskåren i Stockholm under den tiden. Vi skulle kunna följa med vidare in på 90- talet då arbetet fortsätter intensivt efter Palmemordet och galningar som Lasermannen härjar i Stockholm. Även här skulle det gå att illustrera vad som var typiskt under 90-talet och lyfta in de kvinnor som kanske hade avgörande roller under tiden. 
Hopp till dagens moderna samhälle där vi vet att fler och fler kvinnor söker in till Polisen och idag gör ett fantastiskt jobb under nuvarande våldsvåg.

Varsågod Netflix.