Vi kommer i fred

Med så bra skådespelare som Evin Ahmad och Fares Fares borde Vi kommer i fred har varit något helt annat.

När seriens första trailer kom blev man ju ganska peppad. Jag brukar ha en regel, och den är att man redan innan, ganska snabbt, kan avgöra om en serie, eller film för den delen, borde vara bra. När man räcker ut sin hand till vissa skådespelare, gärna dom i branschen med lite tyngre namn, så borde de läsa manus och sen välja om de vill sätta sitt namn på den rollistan eller inte. Och visst, här kunde man ju tro att man satte sitt namn på något bra. Men icke sa nicke.

Serien börjar med att en stor manetlikande farkost lägger sig över Stockholm som ett moln, samtidigt nere i kloakerna i Stockholm hittar Zandra Kraft några märkliga svampar som växer längs väggarna. Hon börjar snabbt undersöka dessa och ställer sig frågan om det kan ha en koppling till den farkost som nu hotar Stockholm och Sverige. Detta skall sedan följas av osannolikhet på osannolikhet.

Statsminister Moa Halmgren får ta på sig uppdraget att ta reda på vad som nu potentiellt hotar rikets säkerhet. Hon skapar en grupp med betrodda regeringsmedlemmar tillsammans med kris och beredskapsexperten Elias Charbel, som spelas av Fares Fares.
I gruppen finns även Petra Vigh (Suzanne Reuter), en minister, vi vet inte vilken, som aktivt motsätter sig det mesta som statsministern gör. Redan här börjar vi hitta ganska stora hål i handlingen. Varför skulle en politisk motståndare ingå i en liten grupp av s k betrodda när hennes inställning och roll endast verkar vara att skapa förakt och så tvivel inom gruppen som ska hantera ett sällan skådat tillstånd inom svensk politik?

Att Zandra sedan skall få tillgång till en direktkontakt med Sveriges statsminister i samarbete med Elias Charbel verkar högst tveksamt. Men visst, statsministern befinner ju sig i ett pressat och nyupplevt tillstånd. Än mer otroligt att ta hjälp utifrån från helt ovaliderat folk.

Serien ska fortsätta utforska en tidningsredaktör, hennes hunger för nya scoop, hennes son som helt plötsligt verkar vilja ansluta sig till något slags militärgarde, en pojkvän som i rent missnöje blir vän med innan nämnd son och tillsammans börjar de utforska och följa en youtuber som sägs ha information om farkosten och dess nyanlända invånare.

Nä, det håller inte riktigt. Som någon tidigare recenserat så kan man ju tycka att det är snyggt gjort, för att vara en svensk produktion, men inte trovärdigt. NAgnes Rase,ågonstans.
Kollade klart, och skulle förmodligen kolla om det skulle komma en säsong 2, men inte för att jag tyckte det var bra, utan för att kunna fortsätta påpeka alla fel och brister i produktionen.